Min förlossning del 2 -08

...fortsättning

Vi låg kvar i sängen båda två med ett tidtagarur och tog exakt tid mellan det vi gissade kanske var värkarna. Det kändes inte alls som mensvärk, utan snarare en smärta som liknade ett knivhugg inifrån. (Min lilla bebis kanske höll på att hugga sig ut.) Vid sju kunde jag inte hålla mig mer, det gjorde fruktansvärt ont. Vi gick ner och åt frukost, och värkarna kom fortfarande med tio minuters mellanrum. Eftersom vi var hemma hos Jimmys föräldrar i Mullsjö ville jag att vi skulle åka hem in till stan, för att vara nära förlossningen OM det nu var riktiga värkar, och OM vi skulle behöva åka in. OM... På vägen hem i bilen ringde jag in till förlossningen och barnmorskan trodde jag var i latensfasen. Hon rådde mig till att åka hem, ta två alvedon och vila.

Vilket jag gjorde. Vilade i alla fall. Under natten hade jag bara fått en och en halv timmas sömn, för vi kollade på film fram till tre, och värkarna startade som sagt 04.20. Sov i ungefär två timmar, fram till lunchtid. När jag vaknade tänkte jag att värkarna säkert avtagit, för det hade de ju gjort under veckan innan. "Fast då kändes dom inte som nu...." Värkarna var kvar, och nu kom dom väldigt oregelbundet. En stund kunde de komma med fem minuters mellanrum, och sen med tio. Jag ringde mina föräldrar, och Jimmy till sina. Vi sa att vi tänkte åka in när som helst nu. Fast jag var lite osäker på det eftersom värkarna kom så oregelbundet. OM det nu var värkar....

När de kommit med fem minuters mellanrum en stund ringde jag in till förlossningen igen. Nu var klockan två. Hon rådde mig att stanna hemma en stund till, men att jag givetvis var välkommen in om jag behövde smärtlindring. Jag tyckte det var pinsamt att ringa in igen, och bli rådd att stanna hemma. "Jag måste vara den mest barnsliga människan, ringa in hela tiden!" Jag la mig i badet, nu hade det inte kommit en värk på nästan en halvtimme. "Nu slutar det, jävla typiskt."

I badet kom värkarna igång igen, fast de kändes inte så farliga i vattnet. Skönt. Jag spenderade resten av eftermiddagen åt att gå runt, ligga i sängen och i badet. Fruktansvärt rastlös. Ont hade jag också. Men jag höll ut- jag skulle absolut under inga omständigheter ringa in till förlossningen igen, om jag inte var helt säker! Men en alvedon kunde jag gott ta, och en till, och en till.... Vi ringde våra föräldrar och berättade att vi var hemma. De blev jättenervösa för de trodde det var klart... ÅÅÅ NEJ!

Vid åtta började sista semifinalen i Melodifestivalen. Jag låg i sängen och tittade lite halvt om halvt mellan värkarna. De kom med 3-7 minuters mellanrum, vilket de hade gjort de senaste timmarna. Men jag skulle INTE ringa in. Lite till kunde jag plågas hemma. En alvedon till.. Men jag stod inte ut längre, jag tvingade mig att titta klart, men vid halv tio ringde jag in och sa att jag kommer. Vi tog det ganska lugnt och kollade så allt var med. Ringde våra föräldrar och åkte in.

Klockan 22.22 blev jag inskriven, när jag kom in var jag öppen 6 cm. De undrade hur jag hade kunnat vara hemma så länge.............

...fortsättning följer