Therese

Har inte hört så mycket efter det Benny skrev förra veckan. Har dock läst Johannas blogg och snappat upp lite nyheter. Tesan är vaken korta stunder, rör på sig lite- nickar och skakar på huvudet. Dom har tagit bort allt sömnmedel nu, men det tar ganska lång tid innan det går ur kroppen. Så det kommer ta ett tag till innan hon vaknar. Dom har testat att stänga av respiratorn lite och då andas hon själv. Fast dom ska ha kvar den tills hon är mer vaken. Operationen på benet förra veckan var den sista planerade, och den gick bra som jag skrev för ett par dagar sen. Nu får vi invänta fler framsteg, och förhoppningsvis ett uppvaknande snart. Jag längtar! Och hoppas att hon kommer må förhållandevis bra då hon vaknar.



Det är så konstigt hur man kan tänka så mycket på en person, det går inte många minuter mellan. Det dyker upp små minnen och ibland hör man henne skratta. Då känner man hur mycket man saknar henne. Jag tar upp mobilen ibland och slår fram hennes nummer, och inser att jag faktiskt inte kan ringa. Då känns det som en tagg i hjärtat. Tänk vad en olycka kan drabba så många- så fort. Man tar så för givet att det bara är att ta upp telefonen och slå en signal, fast på en sekund kan det förändras.

Lilla vännen, fortsätt nu att kämpa som bara du kan. Så hoppas jag att du vaknar snart, så vi kan höra ditt underbara skratt igen!