Behandlingen hjälper!

Magen växer så det knakar, nu känns det riktigt tungt vad man än gör. Att ta på sig skorna är nästan omöjligt, och att springa i trappor gör mig helt matt. Inte konstigt att man somnar så fort man lägger ner huvudet på kudden.

Äntligen lite glada nyheter, lagom till jul. Behandlingen hjälper bättre än läkarna kunde hoppas på, och nu ökar vi på med fler behandlingar i veckan. Det har hänt en hel del på bara en vecka nu, och i denna takt skulle cancern kunna vara borta till början av nästa år. Vi ska inte ta ut något i förskott, men det ser i alla fall bra ut just nu!

I dag har vi haft familjerna här på julfika, både Jimmys och min. Tyvärr kom inte mina syskon, men dom är välkomna en annan dag. Det kändes inte bra under dagen idag, cellgifterna gör att jag mår illa och kräks en del. Så kände mig rätt otaggad för att ha gäster, men det blev väldigt bra på kvällen ändå.




Härom dagen fastnade jag vid staffliet med pensel och färg, kunde inte slita mig när jag väl börjat. Fyra timmar flöt förbi utan att jag hann blinka, och under dom timmarna målade jag mitt livs första tavla. Med akrylfärg. Kan säga att det absolut inte är den sista, det var så roligt, och stimulerande. I bakgrunden hörde jag Jimmy spela gitarr och sjunga, och det var en riktig estetisk stund för oss båda. Här ser ni resultatet.