Lite fina tankar så här på kvällen kanske? Jag skulle precis gå in för att släcka lampan i Mollys rum. Och när jag såg henne ligga där och snarka på kudden så stannade allt upp, jag bara stod och tittade på henne en lång stund. Hur kan ens hjärta bli så sålt som det blir till ens barn? Hur kan man, från den stunden man får ett plus på en sticka, bygga upp en sån här kärlek till ett annat litet liv?Jag tror att jag kan titta på henne i all evighet. Lyssna på hennes babbel och smarta små funderingar. Svara på hennes kloka frågor som "mamma, är mormor död när hon ligger på sjukhus?" "varför är har Charlie en annan färg? han ser inte ut som min färg, mamma titta"
Ibland kan jag inte fatta att hon är min. Denna lilla söta, smarta och pratiga unge. MIN! Att få barn är det mest fantastiska man kan vara med om. Ingenting annat kan slå den känslan. Jag hoppas att alla får, eller tar, chansen att skaffa barn. Den största gåvan man kan få.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar