Tick tack, tick tack

God dag på er! Idag känns det som fredag, varför vet jag inte. Man blir väl lite allmänt förvirrad när man går hemma hela tiden. Har snart varit hemma i ett år. ETT ÅR. Det är fruktansvärt lång tid.

Känns i hela mig att det är dags att börja jobba snart, bara tre månader kvar. Tiden kommer kila iväg som den alltid gör. Snart står jag på jobbet och längtar till semestern... Man blir liksom aldrig riktigt nöjd.

Alla dom där pirrande barnsliga julkänslorna jag hade för några veckor sen har jag tappat bort någon stans. Jag vet inte om det är den rådande snöbristen, utmattningen, sjukdomarna eller det stundande bröllopet. Hur som helst så vill jag ha dom tillbaka snarast. Julen är liksom min tid. Min bästa tid. My baby. Idag ska vi köpa julgran, det är i alla fall det som får julen att verkligen infinna sig, så jag hoppas på mer julkänslor framåt kvällen.

Jag har precis insett att det är tre veckor kvar tills vi sitter på ett flyg på väg till Teneriffa. För att gifta oss. Det är en konstig känsla. Att det är så nära nu. Och jag har lyckats gå ner 8 kg, trots alla sjukdomar som hindrat mig från att träna dom sista tre veckorna. Så det är bara 2 kvar, och jag tror att det kommer gå vägen. Om inte så är jag nöjd, jag har inte legat på denna vikt sen innan Molly föddes. Fast jag måste ju erkänna att jag är lite mindre fast nu. Färre muskler. Men men. Whatever. Har bokat in mig på body pump både idag och imorgon, och jag hoppas att jag hinner träna några fler pass nästa vecka.

Melvin mår lite bättre idag, han har inte spytt sen igår förmiddag, och hans mage börjar komma mer i form. Mamma och Robban kom förbi här med majsvälling och blåbär till honom igår, och redan idag ser vi att det börjar bli bättre. Första morgonen på flera veckor som han inte lyckats bajsa sönder blöjan och hela sängen. Skönt! Hoppas min hosta och Jimmys förkylning ger med sig till julafton med, och att vi håller oss friska resten av tiden fram till och under resan.

Båda mina busar älskar vatten. Jag brukar duscha med dörren lite öppen för vi har så dålig fläkt i badrummet, och ibland hör man att det plaskar för fullt utanför. Så kollar man ut och ser två tindrande ögon och ett busigt leende. Då sitter en genomblöt Melvin på golvet, med kläder och allt, och plaskar. Det är bara att slänga av alla kläder och låta honom leka i vattnet. Ofta kommer även Molly in och är med i vattenleken. Så härligt! Mina små gullungar!